Reflektioner
Efter att ha tittat på dokumentären om den total omsusade 8-barnsmamman så kan man ju undgå alla dessa tankar om vad som är en värdig uppväxt.
Jag funderar över faktorer som uppmärksamhet, omvårdnad och uppfostran. Jag tvivlar inte på att Nadya, som mamman heter, gör allt hon kan för att ta hand om sina barn. Men räcker verkligen det? Alltså, i längden? Hon hade X antal barnflickor boendes hos sig dygnet runt som hjälpte till med barnen. Men det var ju inte bara dessa åttlingar att ta hand om utan även 6 äldre barn.
De äldre barnen hade mycket underliggande ilska och även hennes 3-åriga son var väldigt aggressiv.
Jag är ingen person som brukar döma andra människor och framförallt inte hur de väljer att leva sina liv, men ibland går det inte komma ifrån dessa tankar om att det kanske borde ha räckt med 6st barn?
Jag är av den åsikten att man ska ta hand om det man redan har och har det man åtagit sig, för kan man inte ta hand om de barn man redan har bör man inte skaffa fler barn. Med detta menar jag ju egentligen inte att hon inte kan ta hand om sina barn, men jag fick känslan av att hon redan hade mycket att hålla koll på med de 6 äldre barnen. De sprang ut och in i huset, de "försvinner", äter giftiga saker, skriker och är helt respektlösa gentemot sin mor. Det om något borde vara ett tecken på att 8 barn till inte passar sig riktigt bra.
Hon har nu alltså 14 st barn, bl.a åttlingar. Bara att ta hand om ett barn kan vara påfrestande vissa gånger, än mindre att ha två st i samma ålder, men 8? Herregud säger jag bara. Hade jag arbetat på en förskola med endast 8st ettåringar hade jag fått spelet. Man hinner ju inte göra annat än att byta blöjor och trösta.
Well, nu är det som det är och all eloge till henne som åtagit sig detta enorma ansvar att ta hand om 14 barn. Jag hoppas bara att de får en fin uppväxt och, så gott det går, slipper men för livet.
Jag kan bara inte sluta fundera på hur hon orkade bära runt
på denna mastodant mage?!
Jag funderar över faktorer som uppmärksamhet, omvårdnad och uppfostran. Jag tvivlar inte på att Nadya, som mamman heter, gör allt hon kan för att ta hand om sina barn. Men räcker verkligen det? Alltså, i längden? Hon hade X antal barnflickor boendes hos sig dygnet runt som hjälpte till med barnen. Men det var ju inte bara dessa åttlingar att ta hand om utan även 6 äldre barn.
De äldre barnen hade mycket underliggande ilska och även hennes 3-åriga son var väldigt aggressiv.
Jag är ingen person som brukar döma andra människor och framförallt inte hur de väljer att leva sina liv, men ibland går det inte komma ifrån dessa tankar om att det kanske borde ha räckt med 6st barn?
Jag är av den åsikten att man ska ta hand om det man redan har och har det man åtagit sig, för kan man inte ta hand om de barn man redan har bör man inte skaffa fler barn. Med detta menar jag ju egentligen inte att hon inte kan ta hand om sina barn, men jag fick känslan av att hon redan hade mycket att hålla koll på med de 6 äldre barnen. De sprang ut och in i huset, de "försvinner", äter giftiga saker, skriker och är helt respektlösa gentemot sin mor. Det om något borde vara ett tecken på att 8 barn till inte passar sig riktigt bra.
Hon har nu alltså 14 st barn, bl.a åttlingar. Bara att ta hand om ett barn kan vara påfrestande vissa gånger, än mindre att ha två st i samma ålder, men 8? Herregud säger jag bara. Hade jag arbetat på en förskola med endast 8st ettåringar hade jag fått spelet. Man hinner ju inte göra annat än att byta blöjor och trösta.
Well, nu är det som det är och all eloge till henne som åtagit sig detta enorma ansvar att ta hand om 14 barn. Jag hoppas bara att de får en fin uppväxt och, så gott det går, slipper men för livet.
Jag kan bara inte sluta fundera på hur hon orkade bära runt
på denna mastodant mage?!
Små ord av kärlek(a)
Postat av: Anonym
FAN JAG MISSA !!!!!
jora det är bara bra
Trackback
