It's all about Loppan

... Ja, om ingen har något att inverka?

Nej, trodde väl det.

Men alltså, så här är det. Jag tänkte lägga ned bloggandet för en liten, liten stund framöver. Jag känner en enorm press på mig att behöva blogga, och så vill jag inte ha det. Nej, jag vill kunna ha viljan att blogga.

Jag stänger inte ned bloggen, jag låter den endast ligga vilande. Kanske jag ångrar mig redan imorgon? Kanske om en vecka? Kanske en månad?
Jag vet inte ännu, jag vet bara att jag måste vilja blogga för att kunna det. Och givetvis ha något att blogga om, jag vill inte bara skriva inlägg om hur min dag varit, att jag varit i skolan eller kanske pluggart. Jag ska hitta en nisch för min blogg och sedan återkommer jag.

Ha det underbart så länge, du ensamme läsare som kliver in just nu, så hörs vi när jag kommit på något intressant att skriva om.

Hej mina kära, underbara, fina vänner!

Jodå, jag lever fortfarande, men det är knappt. Har suttit uppe hela natten, på riktigt. Jag satt uppe, med 1 timmes powernap, fram till 11.20 imorse... Det var inte så roligt kan jag säga. Men de sista timmarna blev jag så övertrött så när jag kom hem efter att ha varit i skolan och lämnat in uppgiften så kunde jag inte sova. Men runt 17.00 någon gång så somnade jag oh vaknade upp för en stund sedan. Tur jag fortfarande är trött så jag kan lägga mig om en stund igen, för jag börjar tyvärr 09.00 imorgon :/

Well, äntligen är denna uppgift klar iaf, och även om jag arbetar bäst under press så har jag lärt mig något utav detta till nästa gång; Börja inte tre dagar innan inlämning! Jag tror man skulle vara pressad även när man börjar tre veckor innan också. Så det är en ny lärdom.

Tror dock det blir en komplettering på denna uppgift, de sista två frågorna blev hastigt och lustigt endast besvarade, ingen tendens till att vrida och vända eller analysera. Men det gör mig inget, viktigast är att frågorna är besvarade och att den är inlämnad i tid.


Så nu kommer bloggen få nytt liv igen :)

Men inte förrän imorgon, för nu ska jag se klart 'Roast på Berns', göra klart en sak till en muntlig examination som är imorgon och sedan sova.

Guten tag meinen Lieblings!

Ja, tyskan är väl lite ringrostig efter att inte ha pluggat det sedan i 9:an, alltså 4,5 år sedan ;)

Igår när jag pluggade så tyckte en av katterna att jag behövde en paus och kela med honom istället ;)







Nu sitter jag och smaskar på Stockholms godaste kycklingsallad :) Den är noga serverad av de trevliga herrarna på Timone i Sköndal strax utanför Stockholm.







Snart beger vi oss ännu lite mer söder över och ska gå på kalas. Så nu ska jag äta upp, speed-plugga och sedan göra mig iordning. Som tur är har jag redan duschat, fixat håret och lagt på en bas i ansiktet. Jag hoppas jag hinner skriva något mer innan vi drar, annars skriver jag en liten rad senare ikväll.

Ha en fortsatt trevlig helg!

... Om man inte hittar svaret på en fråga?



Man plockar fram vinet ;) Haha!


Ja, nu är jag jäkligt irriterad!!! Jag sitter och skriver om historien bakom Barnträdgården (gammal föregångare till förskolan = Dagis) och har en fråga kvar att besvara; Varför organiserades denna verksamhet?

Jaaa, bra fråga, dessvärre finner jag inget bra svar... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men en sak är säker och det är att vinet nu tagits fram för min del och moving on till nästa verksamhet: Folkbarnträdgård... Men detta är ju för f*n samma sak som Barnträdgård, förutom att det är två svenska kvinnor som ligger bakom idén.


HERREGUD!!!! Är det nu man ska hänga sig i närmsta träd? Nej, jag siktar på en komplettering på denna uppgift, för jag hittar verkligen inte svar, varken i bok, pärm eller på internet, så då kan jag inte göra annat än att gå vidare och hoppas på att jag hittar svaret senare.


Well, nog om detta, dags att fortsätta.

God kväll på er!

Många av er är förmodligen på fest, på någon nattklubb eller sitter hemma och myser med pojk-/flickvän eller bara har det skönt för er själva.

Jag och kärlek är hos hans bror med sambo och har ätit gott, kollat Idol och dricker gott.


Älskling med bror dricker öl, lyssnar på musik och spelar spel.


Jag sitter i köket och pluggar.


Haha! Så ni kan ju gissa vilken rolig fredags kväll/natt jag har. Men jag får skylla mig själv, när det inte har gått bra att plugga i veckan så får jag nu plugga i helgen...

Men vet ni vad, det gör mig faktiskt inte särskilt mycket. Jag hade fått plugga om jag hade varit hemma också. Vi är här inatt för att det är närmre härifrån hem till svärmor imorgon när vi ska på kalas och fira min svägerska som har fyllt 12 här i veckan. Det är dessutom skönt att komma hemifrån och plugga någon annanstans.

Så nu ska jag återgå till böcker/pärmar och anteckningsblock :/

Hörs kanske lite senare, bloggen börjar nu att leva igen efter att ha legat i koma ett par dagar. Slutet börjar närma sig på examinationen nämligen. :)

Hej på er ni underbara!

Jag är verkligen ledsen över hur ur-usel min uppdatering varit de senaste dagarna, men jag har fullt upp med hela mitt liv just nu känns det som ;) Haha! Nej, men seriöst, det är faktiskt lite åt det hållet. Jag har den här jäkla examinationen att skriva färdigt (knappt börjat) till på måndag, har varit iväg till IKEA och inhandlat skrivbord, ska iväg på lördag för att gå på "kalas", nästa vecka är det kalas för min mammas man som fyller 50 år, arbetar åt AIK Hockey och ska emellan allt detta hinna sova, äta och tänka. Men det blir inte mycket av något av det för tillfället kan jag säga, det blir ca 3-4 timmars sömn/natt, knappt någon mat (lever just nu på vatten, tuggummi, snus och kärlek) och tankeverksamheten går på sparlåga, så endast skolan har utrymme där just nu. Hemskt ledsen, men det är en övergångsperiod, om ett tag, eller snarare efter denna examinations inlämning, så är jag människa igen och kommer hädanefter att schemalägga mitt liv för att ens ha tid att ringa och säga hej till nära och kära.


Men här är jag, jag lever, sitter med bok och anteckningsblock och försöker fokusera på uppgiften som ska lämnas in på måndag. Det kan ju inte bli värre än att man får göra en komplettering, men det känns inte särskilt roligt att starta studierna med att göra ne om-examination. Nix pix, that's not hoe I want It to be.

Men hur mår ni där ute? Jag hoppas det är bra. :)

Lite pepping från er skulle inte sitta helt fel just nu. ;)


Nu ska jag fortsätta detta enorma jätteroliga arbete.

Halloj på er!


Nu är jag finally at home och det är så skönt att sitta här i fåtöljen, titta på "unga mödrar" och bara ta det lite lugnt.
Nu ska jag snart börja skriva lite mer på min uppsats, njuta av lugnet här hemma och gå och lägga mig tidigt ikväll - jag ska nämligen vara i skolan 09.00 imorgon bitti för att arbeta med grej tillsammans med den grupp jag tillhör.


Så, hur mår ni idag?

Just det, nu kom jag på en annan sak! Jag ska jobba imorgon :) Eller ja, jobba och jobba, det är helt ideellt, men det ska bli kul! Jag är nämligen anställd av AIK Hockey för att vara publikvärd på deras hemma-matcher. Så, publikvärd=Se matchen gratis :D Så det ska bli en himla rolig upplevelse. Jag har ju tidigare varit en av de i publiken, så nu får jag se den andra sidan av att stå på läktaren.


Men nu ska jag fortsätta titta på teve, göra något att äta och sedan plugga. Skriver om en liten stund igen.

Helluuuu!


God morgon på er :) Hur har ni det denna underbara dag? Här i Stockholm är det strålande sol och inte ett moln på himlen, sweet! :)


Här är ett otroligt underbart klipp med Anders Bagge, ni vet han från Idol ;) Haha! Han är så härligt rolig!






Nu drar jag till skolan och är tillbaka någon gång i eftermiddag/kväll!

Nu ligger väl de flesta av er redan och sover. Jag ska däremot gå och lägga mig nu, till ljudet av denna sköna sleep well låt.

"Jag ser inte det alla andra ser, ingen ser det jag ser."



Härmed öppnar jag en liten dörr till mitt hjärta inför er, en dörr som jag alltid valt att hålla stängd för alla i min närhet, stängd för alla de som inte står mig särskilt nära, stängd för alla runtomkring mig.

Härmed öppnar jag en liten dörr till mitt hjärta som jag under senaste åren endast öppnat för mina närmsta.

Härmed öppnar jag en liten dörr till mitt hjärta som jag hoppas att jag kan hjälpa andra människor med.

Härmed öppnar jag en liten dörr till mitt hjärta som inte längre behöver vara stängd för allmän beskådan.


Dagens ämne i "Älska dig själv" handlar om övergrepp.


Inte just övergrepp i den bemärkelse som vi är vana att se och höra om den, utan om övergrepp på sig själv, övergrepp i en relation.

För några år sedan var jag tillsammans med en kille som var 4 år äldre än mig. Den här killen var jättegullig, snäll, omtänksam och lite så där "häftigt" farlig. Han hade egen lägenhet, arbetade och umgicks mycket med vänner, vänner som vi hade gemensamt redan innan vi inledde denna relation.
Efter ett par månader började han trycka på om att jag borde sova över hos honom lite oftare, kanske flytta över lite kläder och så ifall jag skulle stanna mer än bara en natt. Och dum som jag är och som många andra tjejer är i den åldern så tyckte jag ju givetvis att detta var jättemysigt. Vi skulle börja starta ett eget liv tillsammans. Skolan fungerade bra, jag och mamma hördes varje dag och jag åkte hem ett par dagar i veckan för att träffa familjen.
Efter ytterligare ett par veckor började han påpeka att jag inteborde åka hem till min mamma så ofta, han tyckte jag brydde mig mer om dem än honom, och givetvis gjorde jag det! Han började manipulera mig och ansåg att jag inte alls borde åka hem så "ofta" som jag gjorde, att jag borde vara "hemma" mer och ta hand om hushållet. Jag tänkte inte så mycket på vad det var han egentligen gjorde med mig - Han bröt ned mig bit för bit rent psykiskt varje dag som gick, och jag accepterade det. Det var små saker som han tryckte på, som att maten skulle stå på bordet när jag kom hem, att jag inte alls fick träffa kompisar efter skolan, han ringde var 3:e minut för att kolla var jag var, om jag inte var hemma exakt samma tid t.ex en tisdag som jag var tisdagen innan så ringde han och var hysterisk, han köpte inte att jag stannade kvar och pratade med mina lärare, att tunnelbanan var försenad eller att jag missade den. När jag kom hem fortsatte helvetet med skrik och gap. Efter ett tag tog han sig samman och bad om ursäkt och var sedan hur gullig och snäll som helst resten av kvällen.
Det blev värre och värre för varje dag, vecka och månad. Till slut ville han förlova sig med mig. Inom mig skrek en röst om att det var dags att dra sig ur, illa kvickt! Men då den psykiska misshandeln övergått till mer fysisk så var jag livrädd för vad han skulle kunna göra om jag sa nej.
Månaderna gick och allt fortsatte som det gjort tidigare; Gap och skrik, fylleslagsmål, glåpord, svartsjuka osv.

Den natten jag fick nog minns jag som igår, och det är en av de jobbigaste nätterna jag varit med om, rent mentalt då jag var livrädd, och då menar jag helt ordagrant att jag var livrädd. Jag går inte in på några detaljer, men det slutade med att jag sprang ut ur porten, rätt ut på gatan, med tårarna sprutandes ur ögonen. Klockan var runt 4 på natten, jag vågade inte ringa min mamma och bussarna hade slutat gått. Jag satt där vid busshållplatsen, den ena människan efter den andra vandrade förbi, jag var hela tiden livrädd för att han skulle komma springandes efter mig. Natt blev till morgon och när klockan var 7 så satte jag mig på bussen och började min närmare 1,5 timmes resa hemåt till mamma.

Ett par dagar senare så fick jag reda på att det jag misstänkt länge mycket riktigt stämde - Han gick inte alls till jobbet på dagarna, han gick hem till någon brud och.. ja... Och det var inte bara hon, det hade varit ganska många under våra månader tillsammans.
Jag fick även reda på, efter uppbrottet, att han knivhuggit sitt ex och att mina s.k vänner bara väntade på den dagen då det skulle hända mig. Hur kan man inte berätta detta innan denna relation inleds?

Sedan får jag reda på av hon jag trodde var min bäste vän att hon vetat om att han varit otrogen hela tiden men inte sagt något. Anledningen till hon inte berättade var att "hon hade känt den tjejen han var med längre än mig".
Hon kallar sig min bäste vän, hon gick till mig med sina problem, jag ställde alltid upp för henne... Och hon har mage att hålla tyst om detta för att hon känt den tjejen längre än mig?!?! So what!! Är man s.k "bästa vänner" så berättar man väl sånt här för varann?!?!? Eller har jag fått detta om bakfoten?

Jag berättade aldrig för henne vad han gjort mot mig, men jag klarade aldrig mer av att ta mig hem till henne eller umgås med de andra då jag visste att han alltid fanns i närheten.
Jag började lära mig att hantera situationen, jag slapp träffa honom och började så smått resa mig upp ur den grop som grävts.

För ett år sedan hade vi studentskiva strax innan vi tog studenten. Vi hade jätteroligt och jag väntade på att min kärlek skulle komma förbi med ett par gemensamma vänner. När jag står där med ett par tjejer från klassen och pratar så ser jag ett bekant ansikte ta sig upp för trappan...
Min s.k fd "bäste vän" har då bjudit mitt ex till vår stundentskiva. Hon vet vad jag tycker om honom och att jag absolut inte vill ha någonting what so ever med honom att göra. Jag drabbas av ren panik, springer ut, sätter mig på gatan och bara skakar. En klasskompis kommer efter och undrar givetvis vad som var problemet. Jag fick då dra denna historia lite kort för henne, utan detaljer. Jag berättade bara att jag var livrädd för honom och vad han hade gjort. Detta blir sedan en höna av en fjäder och jag kunde inte ta mig till skolan på en vecka efter detta.

Jag vet dock inte vad det värsta var, om det var att hon bjudit honom trots att hon vet att jag inte ens kan vistas i samma stadsdel som honom, eller om det var hennes min när hon såg att jag reflekterat över hans närvaro.




Men, jag lyckades ta mig upp ur gropen till slut. Det tog ett tag, men nu mår jag bättre än aldrig förr.

Många brukar säga att det bara är att ta sig ur en relation första gången man blir slagen, men det ligger så mycket mer bakom det än bara just det slaget. Personen brukar alltid lyckas manipulera innan denne slår för första gången. Sen är man livrädd för vad som ska hända efter att man tagit sig ur relationen. Blir det värre eller bättre? För vissa blir det värre, för andra blir det bättre.


Det viktigaste att komma ihåg är att man aldrig ska låta någon annan styra över ens liv eller vilka val man gör. Jag tror det hade blivit lättare för mig om jag tagit mig ur relationen redan när han bad mig flytta in, eller åtminstone första gången han påpekade att jag åkte hem till min mamma för ofta.
Dessa sjuka människor har ett stort jäkla behov av kontroll och när de mister kontrollen vet man aldrig vad som händer.


Oavsett vad eller vilken situation du är i så tro på dig själv och våga ta dig ur relationen, för det finns alltig hjälp att få, antingen hos polis eller närstående. Jag önskar att jag pratat med någon tidigare, jag berättade inte detta förrän flera år senare. Jag tror jag var rädd för att ingen skulle tro mig, att det inte skulle vara värt att anmäla. Idag vet jag att oavsett vad så ska man alltid anmäla, för troligen så lär han bete sig likadant i sin nästa relation.


Så, tappa aldrig tron på dig själv eller dina nära, försök ta dig ur situationen innan det är försent, helst redan innan det första slaget. Märker du tendenser till att han/hon är hotfull, kränkande eller bara obehaglig i vissa situationer - TA DIG UR DET DIREKT!

Man gör övergrepp på sig själv om man tillåter sig att bli behandlad på detta sätt, man börjar tro att man inte är värd mer än så, att alla andra kanske är likadana, man blir fruktansvärt konflikträdd och tappar helt självförtroende och självkänsla.

Mental misshandel är minst lika hemsk som fysisk misshandel, den enda skillnaden är att den mentala inte syns lika mycket utåt.


Stå på dig, våga ta dina egna beslut och var ärlig mot dig själv och förstå att du förtjänar mycket bättre än så!

Hej på er!


Ville bara berätta att jag är med i en tävling hos systrarna Bea & Veronica där de ska utse veckans blogg. Jag hoppas jag går vidare till "semi-final" :D

Vill ni också vara med? Gå in här, här eller här för att anmäla dig till tävlingen. Det enda du behöver göra är att kommentera inlägget och sedan skriva ett inlägg i din blogg och länka inlägget till dem.


De är förresten bloggvärldens coolaste systrar! :)



Nu: Fortsättningen av "Roast på Berns"

Eller njae, snarare problem med nätet...

Men HEJ PÅ ER!!! :)

Har ni haft en bra helg och måndag?

Om jag har haft det? Nae, kan jag väl inte direkt påstå... Helgen har ägnats åt att kurera min röst, hals, mina öron, febern och min skol-ångest. Men men... Ja, juste, och idag.. Ne, har suttit i skolan och hört på en diskussion. Ja, HÖRT!! Jag har suttit där, hört vad de sagt men inte lyssnat. Alltså har jag hört en diskussion. Eller snarare ett seminarium. Det är så här, att innan jag tar mig iväg till skolan så känner jag mig väl påläst, men när jag väl sitter där och hör alla andra så känner jag mig jätteförvirrad och snurrig i huvudet, fattar inte alls vad de pratar om, det är som om att de pratar ett helt annat språk. Och när jag kom hem, efter att ha varit och handlat mat (vilket alltid är lika kul, INTE) så satte jag mig ner i sängen och började läsa om allt som jag ska skriva om i uppsatsen. Nu, 5 timmar senare, känner jag mig faktiskt inte ett dugg mycket klokare än jag gjorde igår. På riktigt. Börjar tappa gnistan inför det här. Ska jag verkligen orka detta i 3,5 år?! Well, bara att göra det bästa av situationen, kämpa på så gott man kan och se hur det går.

Nej då, jag är inte så där egentligen. Men just idag är jag så sjukt trött i huvudet och då blir allt bara en massa motgångar. Men det går över tills imorgon. Jag kommer att klara uppsatsen galant, satsar på ett A men kommer få ett D, men det är godkänt så mer än så begär jag inte. Så länge jag är godkänd och slipper om-examination så är jag jäkligt nöjd faktiskt. För det är verkligen skit tufft att plugga så här. Men relativt kul ändå, jag menar, man har ju faktiskt kul ihop med de kamrater man skaffat. Men det blir annorlunda nästa termin, då ska man hamna i en ny klass. Men men, det är då det.


Förresten, jag är med i en tävling om veckans blogg hos systrarna Bea & Veronica. Jag hoppas jag går vidare :)


Nu ska jag fortsätta titta på "Roast på Berns" och sedan tipsa om lite självförtroende och berätta en story från när jag var yngre.



Dags för utgång i Grekland i somras!

God morgon mina vänner!

Hur har ni det där ute i höstvindarna? Själv så sitter jag här och äter resterna från gårdagens middag till frukost :) Köttbullar med gräddfil, MUMS!

Ja, som rubriken antyder så är jag fortfarande förkyld, men denna gång sitter det i näsan och har gett mig en hel del hosta. Så nu blir det till att stänga fönstret på nätterna.


Så, snart ska jag iväg till skolan, ska bara läsa in ca 90 sidor först som vi ska sitta och diskutera kring idag. :S
Jag har nu bestämt mig för att kanske försöka hämta denna information runt måndag-tisdag veckan innan och inte med ett misslyckat försök söndag natt. Jag gick nämligen in igår och skulle kolla, men de hade då problem med sidan så det gick inte att logga in :/ Så nu sitter jag här med 97 sidor och sliter mig i håret.

Well, nu ska jag bita i det sura äpplet, ögna igenom texten och aldrig mer göra om detta.


Vihörs när jag kommer hem från skolan.

Denna vecka har endast innehållit sjukdomar så det är det som jag kommer att beskriva här tyvärr, men nästa vecka blir det säkert lite roligare då jag förväntar mig att jag är frisk igen.

Humör:

Som en riktig berg- och dalbana. Har kunnat vara relativt glad och när något går fel så har jag kunnat skrika ut i ilska eller helt bryta ihop i gråt. Så inte så stabilt som det brukar/bör vara.

Känsla:

Uppgivenhet! Är helt uppgiven vad det gäller mitt allmäntillstånd och över den otroligt stora uppgiften i skolan som ska lämnas in om en vecka.

Tanke:

SKIIIIIT!!!!!! Haha! Nej, jag vet faktiskt inte riktigt. Den enda tanke som verkligen gnagt i mitt huvud är huruvida jag ska klara uppsatsen eller ej.

Höjdpunkt:

Att jag inte hade den s.k svin-influensan och att jag äntligen blivit av med feber, halsont och öronvärk och att rösten faktiskt är tillbaka igen :)

Motgång:

Helt klart att jag varit så sjuk denna vecka att jag inte kunnat ägna minsta minut åt skolan och att jag legat och skrikit och verkligen hallucinerat på nätterna. Min älskade måste trott att jag är schizofren Haha! Men jag hade faktiskt över 40 graders feber och det är inte många gånger jag mått så här dåligt.


Och bara därför kom jag på en sak.
Första gången jag kommer ihåg att jag mådde så här dåligt så var jag runt 6 år gammal. Det var strax innan jul kommer jag ihåg, för vi skulle åka upp till min mormor i Stockholm någon dag senare. (Vi bodde i Söderköping fram till dess att jag var 8 år) Jag gick upp ur sängen och skulle gå på toaletten. Jag kommer inte ihåg om det var dag eller natt, men jag kommer ihåg att jag hade så hög feber att jag bara grät och skrek från toaletten. Jag hallucinerade så mycket att jag trodde att toaletten var nere i golvet och att handfatet var alldeles för högt upp. Jag vet också att jag fick för mig att handtaget satt för högt upp så jag inte kunde öppna dörren. Så var det ju givetvis inte, men jag mådde så fruktansvärt dåligt.


Well well, med detta inlägg så säger jag nog God natt, tror inte det blir några fler inlägg ikväll. Så sov gott sötisar så hoppas jag vi ses imorgon igen!?

Glöm inte att ni kan följa min blogg med BlogLovin' ;) Ni hittar knappen lite längre ner till höger!

Mmm... Ska bli sååå gott med maaaat!!!!!

Har inte ätit sedan frukosten vid 12-13 idag, och efter att ha röjt och möblerat om vårat sovrum hela dagen så känns det bra att snart få lite mat i magen. Ja, det blir lite sent idag, men det är ju tur man inte börjar förrän 13 imorgon :D

Efter maten blir det "Veckans" och sedan en film i sängen :)

Lite senare i veckan ska ni få se hur fint det blivit i vårat sovrum, men först ska vi fixa med nya skrivbordet, gardiner, matta och kanske lite tavlor :)


Hur är det med er idag förresten?